Ofta låter familjelivet med småbarn så jobbigt. Kaos och klagande. Men jag klagar inte, jag tycker mest bara att det är komiskt. Oftast ler jag åt det. Kanske inte för stunden, men efteråt. Som alla andra småbarnsföräldrar är jag helt slut på kvällen. Trött blir man efter en dag med full fart. Det kan nog våra senaste barnvakter också intyga! :)
Vardagen kantas alltid av trots och raseriutbrott, mycket egen vilja hos både liten och stor, bråk, middag som ingen vill äta, bajs och kräk, skrik fester, nattvak, mutande och hotande, en genomsvett mamma som konstigt nog aldrig kommer ihåg hur offentliga utflykter brukar sluta.
MEN VAD GÖR DET OM HUNDRA ÅR??
Inget går upp mot de pussar, kramar, fina ord, roliga ord, skratt, gos, blickar, mysiga stunder, roliga stunder och den gigantiska kärleken man får tillbaka!! Eller den stolthet man känner när ens barn tar ett kliv i utvecklingen eller övervinner en rädsla, eller faktiskt visar att den kan något man lärt dom.
Barnen som för övrigt har bott inne i min mage 9 månader var.
Man kan ju inte annat en att älska dom över allt annat, trots att jag ofta sliter mig i håret och dunkar huvudet i väggen under de värsta stunderna..
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar