Pär är alltid ute i sista sekund..

Vaknade den 13 februari förra året vid 03 av en värk. Förvärkar tänkte jag.. Tidigt på morgonen kom en del värkar. Ganska starka men mycket oregelbundna. Pär ska åka till Malmö fram och tillbaka. Han frågar om han verkligen ska åka men jag säger ändå att jag tror att det bara är förvärkar. Smarta jag?!

Nu är kl 08.30 och mamma är påväg med Max till dagis. Värkarna börjar komma oftare och är fruktansvärda när dom väl kommer. Ringer pär kl 12.00 och säger att han måste köra hem.
På en kvart ändras värkarna till var femte minut. Jag packar väskan och säger till mamma att vi ska gå upp till sjukhuset. Till slut lyckas mamma få mig att förstå att vi inte kan gå upp. Får skjuts av svåger. Ramlar in på förlossningen och förklarar att lustgas och epidural vore på sin plats. Pär i bilen, inte enligt hastighetsbegränsningarna, snart hemma. Väntar med att ta hål på hinnan för att pär ska hinna hem. Pär kommer inspringande vid 16.00 i byggkläder.

17.21 tittar hon fram. Finaste molly, 53 lång och 3600 g

Vilken tur att han hann!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bästa!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mina <3

Komiskt med kaos!

Ofta låter familjelivet med småbarn så jobbigt. Kaos och klagande. Men jag klagar inte, jag tycker mest bara att det är komiskt. Oftast ler jag åt det. Kanske inte för stunden, men efteråt. Som alla andra småbarnsföräldrar är jag helt slut på kvällen. Trött blir man efter en dag med full fart. Det kan nog våra senaste barnvakter också intyga! :)

Vardagen kantas alltid av trots och raseriutbrott, mycket egen vilja hos både liten och stor, bråk, middag som ingen vill äta, bajs och kräk, skrik fester, nattvak, mutande och hotande, en genomsvett mamma som konstigt nog aldrig kommer ihåg hur offentliga utflykter brukar sluta.

MEN VAD GÖR DET OM HUNDRA ÅR??

Inget går upp mot de pussar, kramar, fina ord, roliga ord, skratt, gos, blickar, mysiga stunder, roliga stunder och den gigantiska kärleken man får tillbaka!! Eller den stolthet man känner när ens barn tar ett kliv i utvecklingen eller övervinner en rädsla, eller faktiskt visar att den kan något man lärt dom.
Barnen som för övrigt har bott inne i min mage 9 månader var.

Man kan ju inte annat en att älska dom över allt annat, trots att jag ofta sliter mig i håret och dunkar huvudet i väggen under de värsta stunderna..




- Posted using BlogPress from my iPhone

Prioriteringslistorna!

Full fart HEEELA dagen och nu ligger två kottar i bingen och snarkar!!
Så nu återstår då den dagliga prioriteringen..

Tömma diskmaskinen?
Vika tvätten som börjar bli ett berg?
Jobba med högen av bokföring som alltid växer?
Förbereda inför morgondagen med kläder och packa till dagis?
Städa undan kaoset efter dagen?


Duscha?
Vila?
Kolla på tv?
Umgås med min man?
Måla naglarna?
Läsa en bok?
Läsa lite bloggar?
Sova?

Ikväll struntar jag i alla måsten och väljer ett par grejer ur den sista kategorin!! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nattliga rockarder

Orolig Sömn , sjuka barn, barn som får tänder och kiss eller kräks i sängen gör att nattliga rockarder är en del av vår vardag. Vår nattliga vardag.
Igår hoppade Max sönder mollys säng lagom till hon skulle Nattas och eftersom att hon kryper och inte har fallsensor från höga höjder så kom Pär och jag fram till att babysittern var det bästa och enda alternativet vi hade. Molly sov i babysittern på pärs sida av sängen och Max låg bredvid mig eller ja på min plats och jag låg på kanten av sängen. Max kissade i sömnen och han och jag gick in och la oss i hans säng. I natt ville Molly inte sova i den lagade spjälsängen så pappan fick masa sig in och sova med Molly i maxs säng och Max och jag sov i dubbelsängen. Och efter att ha bytt av Pär så ligger jag alltså bredvid lillan i Maxs säng.. Klockan är 4.45 och jag funderar på om det ens är värt att somna om igen? Vi får se.. Jag ger det ett försök!



- Posted using BlogPress from my iPhone

En helt vanlig lunch..

Jag kräks på allt som heter matlagning! Planera, handla, laga, diska och dessutom flera gånger om dagen i all oändlighet...

Idag var allt i alla fall planerat och utgångsläget såg perfekt ut. Max ville hjälpa till och laga och Molly satt nöjd på golvet med leksaker.
Börjar skala potatis. Max vill skala. Förklarar att det är svårt och att man kan skära sig. Han bryter ihop och kräver att få en glass eftersom han är ledsen. Glass innan maten - NEVER! Tar striden. Slutar med att lillasyster blir nockad och Max förvisas till sitt rum. Lillasyster är jätteledsen och börjar bli hungrig. Upp i stolen med lite macka. Nöjd! Max kommer ner och maten är klar. Lägger upp mat till båda barnen. Molly ballar ur för att det går för sakta. Max ballar ur för att det är varmt. Blåser samtidigt som jag matar lillasyster. Ska precis lägga upp till mig. -Toa mamma, du måste följa med! Ge Molly hela skålen med mat och in på toa med Max! Max färdig och Molly börjar skrika. Lyfter upp Molly. Bajsbyte och klädombyte. Vi sätter oss igen. Max tar två tuggor. Nu är jag mätt. Ner från stolen och iväg. Molly vänder upp och ner på sin skål. Mat överallt! Torka bort det värsta! Sätter ner Molly. Lägger upp lite kall mat på min tomma tallrik... Barnen börjar bråka... En helt vanlig lunch!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nionde gången gillt..

Precis flyttat, för nionde gången. På elva år... Helt sinnessjukt!
Det sjukaste är att detta inte är sista hållplatsen. Men nästa måste vara det, även om vi är riktiga fenor på att flytta så pallar jag inte fler gånger.

Pär & jag träffades 2001. Flyttade till lägenhet jägarvägen. Tanten som bodde under oss ringde och sa att vi skulle dämpa oss när vi stängde luckan till Micron efter kl 22.00. Vi var 16 och 20 år... Var tvungna att flytta! Köpte en billig lägenhet på bragegatan. Renoverade och sålde ett par hundralappar dyrare efter tre år. Tog över kajutan och flyttade till Mörbylånga. Mörbylånga på vintern var ju tragiskt. Flyttade in till Kalle masses gata i stan, ville bo nära kompisarna. Köpte hus, renoveringsobjekt i färjestaden. Flyttade ner till kajutan igen för att spara pengar under renovering av huset. Huset klart! Flytt till färjestaden! Bodde där ett år.. Trivdes inte alls! Flyttade till Vegagatan i Kalmar. Trivdes jättebra men ville ju ha hus. Köpte stensö efter mycket om och men. Rev det gamla huset och byggde ett gigantiskt hus på stensö. Snyggt, modernt, stort, dyrt! Man tror man vet vad man vill men ibland har man så fel. Kunde inte köpa något nytt innan stensö väl var sålt så nu har vi alltså mellanlandat på Lindö.
Siktet är inställt på att bygga (såklart) ett enplanshus på boholmarna i trogna rinkan, nära min bästa Suss och svåger med familj! Under alla hus, lägenhetsköp och flyttar har det aldrig känts så bra som det gör nu! Och att Pär och jag inte har slagit ihjäl varandra på kuppen är ett mysterium men väl bevis på bra samarbete, stark kärlek och trogen vänskap! Jobbigt! Ja, må så vara men det är väl ödet som bestämmer. Känslor har slagits med förnuft och pengar har styrt ibland.

Tionde gången gillt, där stannar vi!!!!




- Posted using BlogPress from my iPhone